Den fantastiska byrackan Molly Brun

Igår begav vi oss till brukshundklubben för avslutning på kursen. Molly var laddad till tänderna och solen sken...iaf en stund. Vi började med att gå ut i skogen och lägga spår. I slutet på spåret gömde vi en vältuggad tennisboll fylld med frolic. Spåret fick ligga i ca 45 minuter för att essa till sig. När det var gjort skuttade vi vidare in i skogen för att prova på "sök". Alla hundar hade lite olika stilar och bjöd på rolig underhållning. Tyvärr hade vi inte vinden på vår sida, det skiftade heeela tiden så en del jyckar fick det svårare än andra. Molly fick iaf ganska snabbt vittring på husse som låg och kurade under en gran men till en början så brydde hon sig inte så mycket i det utan fortsatte snusa i mossan istället. När vi gått några svängar fick hon upp nosen igen och det bar iväg mot figuranten. Lätt som en plätt tyckte Molly.

Efter söket gick vi tillbaka till vårat spår. När vi korsade spåret några meter in från vägen tryckte Mollan näsan i backen och det bar iväg. Som ett strykjärn! Jag blev lite osäker på om hon verkligen har på rätt väg och bromsade upp lite varpå instruktören gav mig en åthutning. "Låt hunden jobba! Hon har redan facit." Molly blev nog lite förnärmad över att jag misstrodde hennes utmärkta näsa..."En talang!" blev omdömet från instruktören och vi pyste av stolthet! :)

Sista övningen för dagen var uppletande av föremål. Här blev jag då skeptisk igen och sa att jag nog inte vågade släppa Molly lös...Varför skulle Molly den galne jägaren leta efter en tennisboll istället för att dra iväg efter något härligt viltspår?! Men men...hon överbevisade mig igen. Hon sökte igenom "rutan" klockrent, tog minsta lilla vindpust i näsan och hittade bollen. Men istället för att plocka upp den kom hon tillbaka till mig. Jag kopplade henne sa "leta" igen och hon visade mig fram till fyndet! Helt fantastiskt! De här var så roligt att vi ville prova igen. Samma visa den här gången..Instruktören stod bredvid och mumlade om att fru Mollander gjorde allt rätt, hon kryssade fram genom rutan och hittade bollen. Den här gången tog hon upp den och kom lydigt tillbaka och lämnade av den. Vilken lycka!! Nu har jag lärt mig att jag inte ska vara så tramsig och lita på att Molly faktiskt kan. För hon kan så otroligt mycket och fattar galoppen mycket snabbare än jag...Nu går vi bara och väntar på att utmärkelsen "Årets byracka" ska trilla ner i postlådan.

Den 10 maj fortsätter äventyret för då börjar vid Lydnads 1an! En kurs på 8 ggr som avslutas med..yes box, en lydnadstävling såklart! Ska bli himla kul å se hur detta går!