måndag 1 juni 2009

En måndag är en måndag

Hemma i storstan igen! Blev en gemytlig tillställning på lördagkväll som vanligt. Det plinkades på gitarr och dracks öl och en å annan grogg. Tro det eller ej men vi skrålade faktiskt på några nya låtar för omväxlings skull. Gårdagen spenderades i ryggläge i pensionärskuvösen med en kebabrulle i en handen och kallvatten i den andra. Som sig bör på en söndag.

Dagen har ägnats åt att städa upp hemma på byn, vattnat blommor och panta burkar...å mera burkar. Jag och jyckarna åkte på en liten turné. Först till momma där det fikades tårta och bullar tills illamåendet satte stopp för mer godsaker sen bar det av till Kerstin...där det naturligtvis bjöds på mer tårta och kakor. Nu sitter jag i soffan med en kanelbulle i halsen och koffeinskakiga händer. Det kostar på att hälsa på den äldre generationen :)

Tänkte egentligen bara skälla och vara arg i det här inlägget men jag kom av mig. Det jag tänkte va så arg på är det sk Caroline-fallet. Vänta..nu blir jag arg igen...
Det nyaste i fallet verkar iaf vara att han inte ska dömas för mord utan dråp då det visat sig att Caroline antagligen var hjärndöd när han sköt henne....Ehhh?! Hur i h-vete är det möjligt?!! Mig veteligen är "hjärndöd" själva definitionen på att vara avliden. Hon dog och han var den som dödade henne. Oavsett hur det gick till eller om hon andades eller inte när han sköt har väl för f-n ingen betydelse? Arg blir jag...riktigt arg. Enligt min mening är det dessutom än värre att han sköt henne i ryggen när han trodde att hon redan var död. Han påstår att det var en olyckshändelse till att börja med men om man med berått mod skjuter någon man tror är död i ryggen..då finns inga ursäkter. Nää. Punkt af slut.

Jag kliar mig i huvudet.

1 kommentar:

  1. Du är arg ser jag...och du blir väl ännu argare om jag påpekar att man är oskyldig tills man är dömd i en rättegång? Är allt som står i media sant? Det tror inte jag, även om jag är enig med dig om att skjuta någon i ryggen, död eller inte innan skottet, är väldigt väldigt lågt, och i mina ögon naturligtvis mord.
    Jag blir nästan apatisk över alla mord som begås, alla kvinnor som mördas till höger och vänster...frågan är om vi lever i ett krigs-liknande tillstånd? I Norge, speciellt i Stavanger, har det förekommit 4 våldtäkter och ett våldtäktsförsök på kvinnor som har tagit taxi hem...jag tar taxi för att det känns otryggt att åka tunnelbana eller gå när det är sent och mörkt ute...men va fan ska man göra när taxifolk inte heller är att lita på? Ska vi stanna hemma i rädsla över att bli våldtagen eller mördad? Jag blir som sagt alldeles matt...och nästa gång jag vågar mig ut ska jag vänta tills en kvinnlig taxichafför kan köra mig hem. Om vi lever i ett krigsliknande tillstånd, får vi mer rättigheter att försvara oss då? Kanske jag ska träna min nya hund i bevakning...eller själv skaffa något finurligt som får plats i handväskan...hmm, det tål att tänkas på.

    SvaraRadera