Luktörter, små små hundar och kråkor en helt vanlig dag i maj

Hej hopp!

Nu sitter jag i soffan, ganska nöjd efter ett dygn på jobbet...Härligt när det fattas folk och man helt plötsligt blir oumbärlig! Det är inte varje dag. Har varit ute och cyklat med tant Brun i det fina vädret, tittat på ankor och badat tassarna lite. Mollan sov över hos sin gamla papi inatt, det är första gången sen han flyttade ihop med nya flickan...Helt ok tyckte Brun, förrutom det lilla vilddjuret på tunga 1000 g som envisades med att skälla henne i örat hela tiden. Såg så kul ut när Molly och Isa lufsade omkring på gården med en ilsken chihuahua i hälarna. Molly bemödade henne inte ens med en blick trots att det va första gången dom träffades. Trams tyckte Brun...Kan man inte svälja en Frolic hel så ska man inte springa runt och kaxa!

Idag upptäckte jag att mina luktörter kommit upp ur jorden! Sådde frön för ca en och en halv vecka sedan i en blomlåda och i en kruka. Krukan tog jag in härrom dan eftersom det verkade helt dött där och jag tänkte att dom kanske frös och nu har luktisarna krupit upp nån cm. I blomlådan som står kvar ute är det bara en stackare som vågat sig upp 1-2 mm. Mina pelagonier lever oxå kan jag informera norsktalande befolkningen om. Fast dom ser lite bleka ut och mamma har tjatat om att dom behöver näring så jag får väl riva ner en morot i jorden eller nått....

Eftersom mor och far med största sannolikhet inte kommer att läsa det här innan dom kommer hem från semestern så kan jag även tala om att deras citronträd bor hos mig.....Jag fick stränga order om att det skulle stå hos Ettan medans dom va borta men hon tyckte att det lika gärna kunde stå här. Så nu går jag runt på dagarna med en klump i magen och oroar mig för att jag ska lyckas ta död på det lilla trädet innan resenärerna kommer hem. Som tur är så tror jag inte att ett citronträd bara kan dö över en dag så om jag skulle se att det barkar åt h-vete så kan jag ju faktiskt slänga in det i bilen och uppsöka blomakuten hos Ettan. Men säg inget till mamma å pappa förrän dom kommit hem för risken finns ju att dom avbryter semestern och kommer hem för att rädda det som räddas kan....

Ja! Jag måste berätta nått lustigt! Idag när vi satt och degade på jobbet ropade plötsligt en kollega för full hals "Kooom får ni se!!" Vi skuttade iväg till fönstret allihopa och fick syn på en stor kråka som hoppade runt en buske ute på gräsmattan. Inne i busken satt en av "våra" ekorrar Kurre och Gunilla (svårt att avgöra vem av dom det va...) Den rackarns kråkan hade följt efter Kurre/Gunilla över gräsmattan och när den stackars ekorren försökte gömma sig i busken så fick kråkan tag på den yviga svansen och drog helt sonika ut det lilla livet på gräsmattan igen! Hahah!! Ekorren tyckte säkert inte alls att det va särskilt kul men kråkan såg himla förnöjd ut. Han trampade omkring och kraxade, säkert lika road som vi var. Roliga djur det där....